Jag har följt bloggen "Orsakverkan" (
http://orsakverkan.blogspot.com/) ett bra tag nu, där Pekka skriver om skepticism och pseudovetenskap, etc. Innehållet håller högsta kvalitet, och jag kunde inte hålla mig ifrån att skicka ett mail till honom och fråga om han ville ställa upp på en intervju. Jag räknar med att göra fler intervjuer med andra spännande personer så småningom; håll till godo!
Berätta lite om dig själv och din bakgrund.(Här kan man läsa lite om min bakgrund och mina nuvarande åsikter om saker: http://orsakverkan.blogspot.com/2009/01/mer-eller-mindre-troligt-enligt-mig.html ) Men lite kortfattat: Jag bor i Jönköpingsregionen sedan 1997 då jag började studera till dataingenjör på ortens högskolan. Flyttade gjorde jag från västra Blekinge där jag växte upp. Båda mina föräldrar är av finskt ursprung vilket förklarar mitt namn och min "landspreferens" i idrottssammanhang.I mina yngre dagar var jag relativt godtrogen och jag hade en livlig fantasi. Jag fantiserade om utomjordingar som lurade utanför fönstret, oroade mig för knakade ljud, gillade inte alltför mörka rum, osv. Såvitt jag minns trodde jag aldrig fullt ut på det paranormala eller övernaturliga men jag var osäker nog för att ibland bli rejält ängslig.Jag skulle tro att min väg mot skepticism och humanistiskt tänkande började kring 2001 då jag började på en arbetsplats med väldigt diskussionsglada medarbetare. Vi filosoferade och debatterade mycket under lediga stunder. Ett ämne som ofta dök upp var religion eftersom flera var troende medan jag själv var ateist. Det var egentligen då som jag på allvar stötte på skapelsetro och misstro mot evolutionsteorin. Jag var övertygad om evolutionsteorins giltighet, men jag hade egentligen inga djupare kunskaper i ämnet. Så jag fick helt enkelt läsa på och det gjorde jag med stort intresse. Detsamma gällde filosofiska och religiösa frågor.Till en början var jag en passiv internetsökare. Jag tittade på föreläsningar från Filosoficirkeln i Lund, laddade hem otaliga debatter mellan kreationister (mycket Kent Hovind :-D ) och vetenskapsmän. Infidelguys utbud av intervjuer och debatter var mycket uppskattad. Jag började så smått deltaga på diskussionsforum och efter några års debatterande hittade jag till föreningen Vetenskap och Folkbildnings forum. Forumet tilltalade mig med tanke på deras fokus på vetenskap, pseudovetenskap och kritiskt tänkande.Parallellt med detta började bloggvärlden vakna till liv och detsamma gällde poddradion. Jag började följa den ena intressanta bloggen efter den andra och på poddradiofronten var det främst Skepticality och The Skeptics Guide to the Universe som gällde. (Numera prenumererar jag på drygt 50 bloggar och lyssnar någorlunda regelbundet till ca 10-12 poddprogram).Och i slutet av april 2007 startade jag bloggen Orsakverkan. Ända sedan de första skapelse/evolutionsdiskussionerna på mitt gamla jobb har jag lagt ner mycket tid och energi på att studera och diskutera alla möjliga vetenskapliga, religiösa och filosofiska frågor. Och med bloggandet hoppades jag kunna uppnå en rad nya saker. Genom bloggandet kunde jag skriva ner mina tankegångar, slutsatser och referenser. Jag kunde därtill utveckla mitt skrivande och så hoppades jag kunna vidareförmedla information, åsikter och värderingar av vikt.670 inlägg senare är vi framme i nutid.
Är du idag medlem i förbundet Humanisterna?Jag är faktiskt (ännu) inte medlem i Humanisterna, Unga Humanister eller annat förbund heller. Men jag har under de senaste åren allt mer börjat inse att den sekulära humanismen som livsåskådning har mycket att erbjuda. Humanisterna värderar vetenskap och vill motarbeta vidskepelse och pseudovetenskap. De står även för en verklighetsbaserad etik och livssyn med det mänskliga och medmänskliga välmåendet som utgångspunkt. Som skeptiker försöker jag motverka missinformation, okunskap och okritiskt tänkande där jag kan, men det finns många viktiga områden som det skeptiska tänkandet inte berör full ut. Där räcker inte vetenskap och logik allena. För att på allvar kunna påverka vissa människors åsikter och värderingar måste man även kunna erbjuda alternativa perspektiv på etik, politik, religion, existentiella frågor, osv. Och där tycker jag att humanismen har stor potential.
Varför har du ännu inte blivit medlem?Jag har inte känt till förbundet i mer än ett par år och det är först på senare tid jag läst mer om deras värderingar och övertygelser. Inom en snar framtid kommer jag säkert gå med.
Hur och när kom du fram till att du är ateist/agnostiker?Jag har, såvitt jag minns, aldrig varit troende. I alla fall inte på en personlig Gud. Som yngre underhåll jag någon gång tanken om en skapande "kraft" eller "livskraft". Detta var kanske en lutning åt deismen eller någon slags nyandlighet, men de tankarna utvecklades aldrig till några egentliga övertygelser. Jag vet inte riktigt när jag uttryckligen började definiera mig själv som ateist eller agnostiker, men ju mer jag lärt mig om kritiskt tänkande, psykologi, vetenskapens metodik och resultat, desto klarare har min ateism blivit för mig. Samtidigt har min agnosticism blivit starkare i och med en ökad förståelse för problematiken med gudstro ur ett kunskapsperspektiv.
Tycker du att det är viktigt med en sekulär värld, och i så fall varför?Ja, jag tror att den sekulära staten är ett mindre måste för att kunna bevara de demokratiska värden de flesta av oss kommit att uppskatta. Då tänker jag på de friheter vi har gällande religionsutövande, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, pressfrihet, sexuell frihet, osv. I en stat där en eller flera religioner (eller ateism) favoriseras framför andra finns en stor risk att våra friheter i någon mån försvagas. Det ligger både i troende och icke-troendes intresse att staten är religiöst obunden.
Var går gränsen mellan religionsfrihet, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter?
Egentligen tillhör väl både religionsfriheten och yttrandefriheten de mänskliga rättigheterna? Men var gränsen går mellan de olika friheterna måste man nog bedöma utifrån de specifika situationerna. T ex ska religionsfriheten aldrig få rättfärdiga kränkning eller skada människor. Att göra så i en religions namn får inte vara en giltig ursäkt. T ex ska Maranatamedlemmar inte få aga sina barn bara för att deras religiösa övertygelser uppmuntrar till detta. Åsikts- och yttrandefriheten är något svårare enligt mig eftersom man ska man låta folk tro och säga vad de vill så långt det går. Gränsdragningarna kan som sagt vara svåra, men samtidigt är de viktiga att diskutera.
Har du egna erfarenheter vad gäller religionens konsekvenser?Nej, inte på ett privat plan. Jag har dock beskådat och hör talas om negativa konsekvenser när det gäller släkt, vänner och bekanta. Sedan ser man ju många negativa konsekvenser på andra håll.Dock upplever jag ofta religionens konsekvenser i de diskussioner jag för på min blogg, på forum och ute i "verkligheten". Religiösa övertygelser har ofta en tendens att låsa människors förmåga att ta till sig nya fakta och kritik. Men denna orubblighet finner man ju hos andra, ickereligiösa också. T ex är det extremt svårt att nå fram till konspirationstroende, vaccinationsmotståndare, New Age-anhängare, politiska extremer, osv. Dock verkar många religiösa övertygelser vara extra svårpenetrerade, kanske pga den höga investeringsgrad dessa troende har i sina religion.
Vilket bemötande får du från människor som känner till din livsåskådning?Släkt, vänner och bekanta är nog ganska ointresserade. Ingen av dem är extremt religiös och därmed uppstår knappt några konflikter. På nätet är det annorlunda, vilket är ganska naturligt. Av någon anledning är många religiösa negativa till den sekulära humanismen eller åtminstone till förbundet Humanisterna. Kanske beror detta på att Sturmark & Co ibland använder sig av en ganska arrogant och nedlåtande stil i sina framträdanden. Jag kan själv ha svårt för sådan retorik, så i viss mån kan jag förstå den negativa bilden. Men med rätt "PR-metoder" borde humanismens kunna lyftas fram i ett mera positivt ljus.
Vilka frågor tycker du är viktigast att arbeta med just nu, ur ett sekulär-humanistiskt perspektiv?I Sverige har vi det relativt bra på denna fronten. Vi har numera en könsneutral lagstiftning, fri abort, stamcellsforskning tillåts, osv. De grundläggande mänskliga friheterna har vi också. Globalt sett är dock situationen inte lika positiv.Men visst finns det frågor att jobba med i Sverige ändå. T ex anser jag att förekomsten av religiösa friskolor är problematisk. Jag förstår inte varför sådana måste finnas? Dessa finns ända ner till förskolenivå och man kan ju undra vad en religiös profil innebär för 2-6 åriga barn?Dödshjälp är en annan fråga som humanister borde kunna föra fram i medierna. Humanister borde enligt mig också stå för ett ökat statligt biståndsgivande. Kanske borde Humanisterna också skapa en egen biståndsorganisation/fond eller påbörja samarbete med Röda Korset, Rädda Barnen, Unicef, Amnesty och andra biståndsorganisationer?Sedan tycker jag att vi bör fortsätta jobba med marknadsföringen av den sekulära humanismen som en attraktiv livsåskådning. Jag tror att vi med ett ökat antal humanister kan börja göra stor nytta på flera håll - politisk och etisk opinionsbildning, bekämpning av pseudovetenskap och kvacksalveri, m.m.
Du säger att situationen ser värre ut utomlands. Kan du ge några exempel, samt göra en slags personlig prioritering på vilka frågor vi "sekulärister" borde jobba mer med utomlands. Till exempel kvinnors situation i och med sharia-lagar, eller frågan om fri abort. Eller varför inte den katolska kyrkans syn på preventivmedel. HBT-personers rättigheter tycker jag själv är att prioritera väldigt högt, eftersom de blir starkt förtyckta på grund av religiösa föreställningar, världen över. Min fråga är alltså vilka prioriteringar vi bör göra globalt.Du svarar ganska väl på din egen fråga med dina exempel. Det finns väldigt många problem och därmed är det svårt att veta vad man ska prioritera. Sharialagarna är ofta väldigt inhumana och förtryckande. Att lagarna börjat bli officiellt erkända i Storbritannien är skrämmande. Det är helt fel väg att gå. Lagarnas spridning bör bekämpas, inte uppmuntras.Den fria aborten är självklart en viktig fråga och samma gäller rättigheterna för HBT-individer. Att homosexualitet i många länder är straffbart är oerhört upprörande. Och det hjälper inte när katolska kyrkan som världens mäktigaste religiösa organ aktivt stigmatiserar homosexuella. Katolska kyrkan kämpar samtidigt mot spridning av preventivmedel, stamcellsforskning, fri abort, m.m. Som tur är börjar allt fler höja sina röster mot Vatikanen. Även internt hörs viktiga protester.Men dessa exempel täcker tyvärr långt ifrån alla problem som finns. Utöver de religiösa och antisekulära problemen fokuserar jag som skeptiker på områden där missinformation, pseudovetenskap, kvacksalveri, vidskepelse, osv skapar ytterligare bekymmer.
Tack så mycket, Pekka, för att du tog dig tid att göra den här intervjun!
Inlägg
